070914

 

Detta är sista natten i Sverige. Efter en lång dag bestående av en studiecirkel med Unga Feminister på Sensus och många långa kramar av mina älskade vänner sitter jag här med en färdigpackad väska och väntar på morgondagen. Det känns så otroligt orealistiskt att jag ska åka imorgon. Jag är inställd på att fortsätta med mitt skollösa liv hela året. Planera en stressig valvaka, skrika av lycka när Feministiskt Initiativ kommer in i riksdagen för första gången, kandidera till Stockholmsstyrelsen i mars … Men imorgon bär det trots allt av till Athens, Georgia.

 

Jag har blivit tilldelad en välkomstfamilj i Athens; en universitetstad, eller som min värdmamma kallade den; ”den liberala ön i Georgia”. Athens verkar vara en väldigt trevlig stad, men Geogia är det motsatta. Homosexualitet var illegalt fram till 1998 – året jag föddes – och som HBTQ-person faller jag utanför diskrimineringslagarna. Dessutom är staten självklart okkuperad av Mitt Romney och delar hans idéer om att dödstraff är en bra straffmetod.        

 

Välkomstfamiljen består av ett äldre par vid namn Patty och Ray. Patty verkar vara en helt underbar person som jag tror jag har väldigt mycket gemensamt med; inte bara estetik utan även aktivism. Ray har jag ännu inte pratat med, men även han verkar trevlig och jag tror vi kommer komma bra överens.     

 

Vägen till denna välkomstfamilj var lång och ansträngande. AFS hade först ett spår i Maine, men jag blev istället tilldelad en värdfamilj i Pennsylvania. Jag och min familj trodde allting var klart, men någon dag senare drog AFS tillbaka placeringen på grund av att skola inte ville ta emot mig. Sedan hade de ett spår i Massachusetts, men även detta rann ut i sanden och till sist blev jag tilldelad Patty och Ray. En välkomstfamilj innebär att jag bara kommer bo där de första månaderna och sedan bli tilldelad en permanent familj.

 

Imorgon blir en lång dag med massor av intryck, och jag återkommer om dessa blivande upplevelser när jag har energi och internet! 

290814

 
Nu är det 10 dagar kvar till avresan och idag jag begav mig till Apotek Hjärtat, trotts att jag ogillar privatiserade apotek starkt, för att köpa en menskopp. I USA har de i väldigt stor utsträckning enbart tamponger som kommer med applikatorer i plast. Detta betyder att om du köper 12 tamponger får du också 12 applikatorer. I plats. Då detta är både miljöovänligt och låter allmänt obehagligt bestämde jag mig för att införskaffa en menskopp innan avresa. Jag kommer under årets gång uppdatera om min upplevelse med menskoppen och om hur den fungerar när jag lärt mig tekniken. 
 
En menskopp är en liten kopp i silikon som kostar runt 300 kr, jag köpte min för 319 kr, och kan användas i fem till 10 år. Den rymmer tre gånger så mycket som en tampong eller binda, och till skillnad från dessa mensskydd samlar den upp mensen istället för att suga upp den. Den första menskoppen tillverkades i USA i slutet av 30-talet, men bland annat på grund av att en inte tjänar pengar på att sälja menskoppar då de håller så pass länge har de inte blivit speciellt uppmärksammade. 
 
 

070814

 
 

Igår höll jag min hej då-picknick! Det var jättemysigt att samla en del av min kompiskrets och äta kakor och göra P3:s partiquiz.

 

Sedan förra gången jag skev på denna blogg har det hänt en del. Jag har fått reda på att det bär av till USA den 8:e september - det vill säga om 32 dagar - och att jag antagligen kommer få en värdfamilj i Connecticut eller Massachusetts. Själva värdfamiljen har jag dock inte fått än. AFS, organisationen jag åker med, uppdaterar mig veckovis och än har de inte hört något från sina medarbetare i USA om just mig.

 

Att veta att jag antagligen kommer hamna i Connecticut eller Massachusetts känns bra. Båda staterna är blåa, tillåter samkönade par att gifta sig och ägnar sig inte åt dödsstraff. Jag fick reda på att dessa stater var aktuella genom att söka på AFS hemsida med olika postnummer. På så sätt kollade hemsidan upp vilka studenter som fanns som alternativ i dessa postnummers områden och jag hittade mig själv i Connecticut och Massachusetts. Jag hittade även sammanfattningen av min ansökan och organisationen hade inte tystat ner mitt politiska engagemang. Jag hoppas att det i sin tur kommer underlätta när organisationen letar familj åt mig; att familjen är förbered på detta och på så sätt skapa mindre konflikter.   

 

Tidigare inlägg